Hets mot folkgrupp

Att få uttrycka åsikter och få ta del av andras yttranden är mänskliga rättigheter och grundläggande förutsättningarna för ett demokratiskt samhälle. Detta innebär att det ofta är godtagbart att uttrycka sig kränkande på ett sätt som av staten eller många människor anses stötande. Yttrandefriheten kan emellertid begränsas.

Bestämmelser som straffbelägger hets mot folkgrupp har funnits sedan år 1948 och har modifierats flera gånger sedan dess. När det gäller tröskeln för vad som ska anses utgöra hets var det i den tidiga lagstiftningen direkt hat mot en grupp som åsyftades. Sedan en lagändring år 1970 är det idag tillräckligt att uttryck innebär att en grupp utsätts för ”missaktning”. I samband med att bestämmelsen år 2003 utvidgades till att inkludera sexuell läggning omfattas uttrycktes i förarbetena bland annat:

”Den nuvarande lagstiftningen om hets mot folkgrupp innehåller också begränsningar så att inte varje yttrande som innehåller omdömen om en viss grupp eller varje uttryck för missaktning är straffbelagt. Således sägs i förarbetena bl.a. att det för straffbarhet bör krävas att det är fullt klart att uttalandet överskrider gränsen för en saklig och vederhäftig diskussion rörande gruppen i fråga. Vid prövningen av om en gärning utgör straffbar hets mot exempelvis homosexuella, måste också uttalandet eller meddelandet – liksom annars när det gäller prövningen av om en gärning utgör hets mot folkgrupp – alltid bedömas i sitt sammanhang. Motiven för gärningen måste därvid beaktas.” (Prop. 2001/02:59, Hets mot folkgrupp m.m., s. 41).

Ett utrymme för straffria kritiska eller liknande uttalanden måste alltså finnas. Bestämmelsen ska skydda från förföljelse och trakasse­rier samtidigt som yttrandefriheten fr inte får begränsas i större utsträckning än som är nödvändigt i ett demokratiskt samhälle. Huruvida inskränkningen i yttrandefriheten är proportionerlig beror på situation och kontext och måste därmed avgöras i varje enskilt fall. Det finns ett flertal rättsavgöranden på området från både svenska domstolar och Europadomstolen, varav vissa refereras nedan.

Exempel:

På en campingplats hade man satt upp en skylt med budskapet att ”Zigenare får ej beträda campingen”. Högsta domstolen (HD) fann här att skylten, som riktade sig till ”zigenare” överlag, innebar ett sådant uttryck för missaktning som utgör hets mot folkgrupp, om än ringa (NJA 1982 s. 128).

Exempel:

En yngling befann sig 1995 utanför en butik iförd kläder med symboler som solkors, örn med odalruna, Livets träd och odalrunan. HD konstaterade att dessa märken och symboler förknippas med 30- och 40-talets nationalsocialism och idéer om rasöverlägsenhet och rashat. Domstolen påtalade även att bärande av enstaka sådana märken i sig kanske inte skulle innebära spridande av meddelande som uttrycker missaktning mot folkgrupp, men då dessa kombineras med till exempel klädsel av viss färg och visst snitt kan helheten ändå utgöra sådant meddelande. Genom att bära märkena bland andra människor hade ynglingen spridit ett meddelande som uttrycker missaktning av människor tillhörande andra folkgrupper än den nordiska. Ynglingen dömdes för hets mot folkgrupp. (NJA 1996 s. 577).

Det kan ibland vara en hårfin gräns mellan att uttrycka missaktning mot en folkgrupp och att kritisera eller häckla till exempel religiösa riter, profeter eller skrifter som olika grupper håller heliga. Toleransen för att ifrågasätta och rikta kritik mot själva tron och dess uttrycksformer måste emellertid vara hög. Det är tillåtet driva gäck med religion, politik och andra uppfattningar. På samma sätt som det är tillåtet att uttrycka sin tro eller otrohet i religiösa frågor är det tillåtet att bekänna sin trohet mot kommunism eller nazism eller någon annan totalitär ideologi. Ismer av alla slag kan kritiseras men utövarna bör i övrigt lämnas i fred att utöva sin tro och att försöka övertyga andra om de så önskar.

Med yttranden ska i detta liksom i andra sammanhang bilder jäm­ställas med ord. Att bära symboler som till exempel ett hakkors kan anses utgöra hets mot folkgrupp. Även nazisthälsningar kan bedö­mas som hets mot folkgrupp. Kontexten som en symbol eller ett uttalande förekommer i kan då ha betydelse.

Exempel:

Justitiekanslern (JK) har beslutat att inte inleda förundersökning avseende en trycksak med den så kallade tyrrunan. JK förklarade i beslutet att när hets mot folkgrupp ska prövas som tryckfrihetsbrott är det endast trycksaken i sig som ska beaktas (jfr hets mot folkgrupp i brottsbalken, då kontext och bakgrund kan ha betydelse). Vem som sprider ett visst exemplar av skriften eller ett visst meddelande har alltså inte någon betydelse. Vid bedömningen av om det är fråga om ett tryckfrihetsbrott ska även den så kallade instruktionen i 1 kap. 4 § tryckfrihetsförordningen (TF) beaktas. Den avser att inskärpa tryckfrihetens betydelse. JK har vid ett flertal tillfällen bedömt tryckta skrifter där en så kallad tyrruna avbildats ensam eller tillsammans med olika yttranden. I de fallen har uppgifterna inte ansetts kunna innefatta tryckfrihetsbrottet hets mot folkgrupp (se bl.a. JK beslut den 16 oktober 2017 i ärende med dnr 9702-17-3.1 och där gjorda hänvisningar). Inte heller i detta fall fann JK skäl att göra någon annan bedömning (JK:s beslut dnr 9840-17-3.1).

I juli 2018 tillsatte regeringen en särskild utredare för att gå igenom praxis avseende hets mot folkgrupp och tillämpningen i fråga om symboler samt att överväga om lagstiftningen behöver ändras. Uppdraget redovisades den 29 maj 2019. Utredningen, som innehåller just en genomgång av praxis, kom fram till att den nuvarande straffrättsliga regleringen i fråga om rasistiska och liknande symboler är ändamålenligt utformad och man föreslog därmed inga lagändringar (SOU 2019:27).

Som nämnts i avsnittet om tryckfrihetsförordningen (TF) och yttrandefrihetsgrundlagen (YGL) gäller speciella regler för ingripanden mot yttranden som framförs i medietyper som omfattas av TF eller YGL, alltså bland annat tryckta skrifter, TV och webbsidor som det finns utgivningsbevis för. Reglerna innebär bland annat att bara ett begränsat antal brottsbestämmelser – däribland bestämmelsen om hets mot folkgrupp – kan bli tillämpliga och att bara JK kan besluta om åtal. Myndigheter får i princip inte på egen hand ingripa mot sådana yttranden. I princip görs emellertid samma bedömning av vilka yttranden som ska anses oacceptabla. Därför ges här exempel på yttranden som framförts i både medier som omfattas och medier som inte omfattas av TF och YGL.

Ytterligare exempel

Hets mot folkgrupp

Den som i uttalande eller i annat meddelande som sprids hotar eller uttrycker missaktning för folkgrupp eller annan sådan grupp av personer med anspelning på ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, trosbekännelse,sexuell läggning eller könsöverskridande identitet eller utryck, döms för hets mot folkgrupp till fängelse i högst två år eller om brottet är ringa, till böter.

16 kap. 8 § BrB, jfr 7 kap. 6 § TF

Exempel:

En pastor i en pingstkyrka hade framfört nedsättande uttalanden om homosexuella i sin predikan, bland annat beskrev han homosexualitet som en ”djup cancersvulst på samhällskroppen”. HD påtalade att paragrafen om hets mot folkgrupp ska tolkas i ljuset av hur religionsfriheten och yttrandefriheten har tillämpats i Europadomstolen (bland annat i nedan nämnda fall Gündüz mot Turkiet). Domstolen fann att det i detta fall inte kunde vara fråga om sådana hatfulla uttalanden som kallas ”hate speech”. Yttrandena ansågs vara långtgående men ”inte mycket mera nedsättande än ordalagen i aktuella bibelställen”. Domstolen kom även fram till att tolkningen av hets mot folkgrupp, mot bakgrund av Europadomstolens praxis, skulle vara mer restriktiv än vad de svenska förarbetena ger vid handen. Detta innebar att pastorn friades (NJA 2005 s. 805).

Exempel:

Några personer, varav vissa var medlemmar i Svenska motståndsrörelsen, hade spridit flygblad med uttalanden om homosexuella i och ovanpå elevskåp i en gymnasieskola. Texten uttryckte sådant som att ”homosexlobbyn med sina organ även försöker avdramatisera pedofili” och att ”HIV och AIDS tidigt framträdde hos de homosexuella och att deras promiskuösa leverne har varit en av dom främsta orsakerna till att denna moderna pest fått fäste”. HD fann att detta utgjorde sådan missaktning som omfattas av regeln om hets mot folkgrupp och situationen bedömdes vara annorlunda än i fallet med pingstpastorn som baserat sina uttalanden om homosexuella på bibeltexter (NJA 2005 s. 805). Domstolen resonerade även kring huruvida detta var ett fall då inskränkning av yttrandefriheten är nödvändig i ett demokratiskt samhälle och därmed förenlig med Europakonventionen. Enligt domen var så fallet, men två justitieråd (domare i HD) var skiljaktiga. Fallet prövades sedan även av Europadomstolen, som fann att den inskränkning av yttrandefriheten som domen innebar inte var oproportionerlig och att den kunde vara nödvändig i ett demokratiskt samhälle, för att skydda andras goda namn, rykte och rättigheter (NJA 2006 s. 467 och Europadomstolen, Vejdeland och andra mot Sweden (appl. no. 1813/07).

Exempel:

HD avgjorde två fall om hets mot folkgrupp genom elektroniska anslagstavlor. Det ena fallet gällde en person som administrerade en webbsida där andra hade skrivit inlägg eller kommentarer som var nedlåtande, kränkande eller utgjorde missaktning mot homosexuella och därför bedömdes utgöra hets mot folkgrupp. Enligt lagen om elektroniska anslagstavlor ska den som tillhandahåller en elektronisk anslagstavla ta bort meddelanden som uppenbart utgör bland annat hets mot folkgrupp. Här fann HD att lagen kräver att brottet ska vara uppenbart just för att det är orimligt att den som tillhandahåller elektroniska anslagstavlor ska ta ställning i svåra juridiska gräns-dragningsproblem. Administratören av webbsidan friades därför, eftersom det i detta fall inte ansågs uppenbart att inläggen utgjorde hets mot folkgrupp. I det andra fallet gällde frågan Nationalsocialistisk fronts webbplats, för vilken utgivningsbevis fanns. Här förekom visserligen missaktning mot homosexuella och mot romer, men rätten fann att yttrandena inte kunde betraktas som grövre än de som förekommit i ovan nämnda NJA 2005 s. 805. HD resonerade även så att spridningen kanske inte skett till en särskilt bred krets och endast till de som själva valt att söka upp Nationalsocialistisk fronts webbplats, kanske främst de egna medlemmarna. Att döma för hets mot folkgrupp sågs i detta fall inte som nödvändigt i ett demokratiskt samhälle, vilket ju är ett kriterium för att yttrandefriheten ska kunna begränsas (NJA 2007 s. 805 I och II).

Exempel:

Europadomstolen prövade 1977 ett mål som gällde huruvida Turkiet hade brutit mot artikel 10 i Europakonventionen, som reglerar yttrandefrihet. Gündüz, som var förgrundsgestalt i en muslimsk religiös sekt hade deltagit i en tv-debatt och däri bland annat uttalat ungefär att den som kallar sig demokrat och sekularist inte har nå-gon religion, att demokratin i Turkiet är despotisk, skoningslös och gudlös och att det sekulära systemet är ett hyckleri. Han hade sagt något som att barn till personer som vigts i en borgerlig ceremoni var oäktingar. (Turkiska staten förklarade att detta kan vara mycket känsligt i Turkiet.) I programmet framfördes vidare av en annan person att Gündüz anhängare ville förstöra demokratin och inrätta en regim baserad på sharia, varpå Gündüz svarade: ”Självklart, det kommer att hända, det kommer att hända”. Efter programmet dömdes Gündüz i turkisk domstol för att ha hetsat till hat och fient-lighet. Europadomstolen kunde konstatera att den begränsning av yttrandefriheten som hanteringen innebar hade grund i turkisk lag. Domstolen hade tillämpat en regel om hetsbrott i turkisk straffrätt. Europadomstolen fann även att begränsningen hade ett legitimt syfte, eftersom den avsåg att förebygga oordning och brottslighet, skydda moral och särskilt skydda andras rättigheter. Men domstolen ansåg ändå att tillämpningen av lagen i det fall som här förelåg och mot bakgrund av de uttalanden som Gündüz hade gjort innebar en otillåten begränsning av yttrandefriheten. Uttalandena kunde inte betraktas som sådan ”hate speach” som kan vara nödvändigt att begränsa i ett demokratiskt samhälle (Europadomstolen, Gündüz mot Turkiet (appl. no. 35071/97)).

Sidan senast uppdaterad: 2020-03-30