Terrorism

Tre svenska lagar reglerar terroristbrott: Lagen om straff för terroristbrott, Lagen om straff för finansiering av särskilt allvarlig brottslighet i vissa fall, och Lagen om straff för offentlig uppmaning, rekrytering och utbildning avseende terroristbrott och annan särskilt allvarlig brottslighet.

Terroristbrottslagen

Terroristbrottslagen infördes för att genomföra EU:s rambeslut om bekämpande av terrorism, som fastlades 2002 (rambeslutet) då vissa FN-resolutioner antagits efter terroristattackerna i USA den 11 september 2001. I likhet med den ovannämnda bestämmelsen om hatbrott innebär denna lag att syftet bakom vissa brottsliga gärningar ska medföra att de betraktas som särskilt allvarliga.

Lagen anger att vissa brott (såsom till exempel mord, dråp, grov misshandel, människorov, grovt dataintrång, mordbrand, allmän­farlig ödeläggelse, sabotage, vapenbrott och brott mot lagen om brandfarliga och explosiva varor) ska utgöra terroristbrott om gärningen allvarligt kan skada en stat eller en mellanstatlig organisation och om avsikten med brottet är att

  1. injaga allvarlig fruktan hos en befolkning eller en befolkningsgrupp,
  2. otillbörligen tvinga offentliga organ eller en mellanstatlig organisation att vidta eller att avstå från att vidta en åtgärd, eller
  3. allvarligt destabilisera eller förstöra grundläggande politiska, konstitutionella, ekonomiska eller sociala strukturer i en stat eller i en mellanstatlig organisation.

För att det ska vara möjligt att döma någon enligt denna regel ska det alltså kunna bevisas både att gärningen kunde ”allvarligt skada en stat eller mellanstatlig organisation” (så kallat objektivt rekvisit) och att gärningen begicks med någon av de avsikter som räknas upp ovan (så kallat subjektivt rekvisit).

Lagen ska tolkas mot bakgrund av rambeslutet. Detta förklaras i förarbetena, där det bland annat framhålls att syftet med reglerna inte ska vara att begränsa de grundläggande rättigheterna eller friheterna, till exempel mötesfrihet, föreningsfrihet, yttrandefrihet eller rätten att demonstrera. Det uttrycks även att reglernas tillämpningsområde är begränsat till handlingar som utgör ett hot mot ett demokratiskt samhälle (prop. 2002/03:38).

Även försök, förberedelse och stämpling samt underlåtenhet att avslöja terroristbrott är straffbart, enligt 4 § terroristbrottslagen.

Exempel:

Ett exempel på tillämpningen av bestämmelsen rörde två män som hade deltagit vid brutala mord som begåtts i Syrien. Även om det inte var de två åtalade som handgripligen hållit i vapnet som hade använts, hade de medverkat och deltagit i morden på ett sådant sätt att de var att betrakta som medgärningsmän. Morden hade filmats och i filmerna uttrycktes även hot mot ”otrogna”. Domstolen fann att gärningsmännens avsikt var att injaga allvarlig fruktan hos den del av befolkningen som inte delade deras åsikt. Vidare resonerade man så att gärningarna kan sägas skada det väsentliga samhälls­intresse som handlar om att värna ett öppet och säkert samhälle. Därmed kunde gärningarna allvarligt skada staten i fråga, alltså Syrien. Männen dömdes för terroristbrott (Hovrätten för Västra Sverige 2016-03-30 i mål nr B 5306-15).

Terroristbrottslagen tillämpas inte på väpnade styrkors verksamhet i krigssituationer eller andra liknande väpnade konflikter. Då kan istället brott som krigsförbrytelse aktualiseras. Snarlika gärningar kan alltså utgöra terroristbrott i det ena fallet, men krigsförbrytelser i en annan situation. Detta kan illustreras med följande fall.

Exempel:

Vid väpnad konflikt i Irak hade avlidna eller svårt skadade personer skändats. Händelserna hade dokumenterats på fotografier och film och spridits via Facebook. Domstolen konstaterade att även avlidna, förutom sårade och sjuka personer, är skyddade enligt lagen (2014:406) om straff för folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser, samt enligt Genèvekonventionen. Domstolen konstaterade att handlingarna innebar att offrens personliga värdighet allvarligt hade kränkts och att gärningsmannen därmed gjort sig skyldig till krigsförbrytelse (Hovrätten över Skåne och Blekinge 2017-04-11 i mål nr B 3187-16).

Exempel:

En person som deltagit som medlem i en väpnad grupp i den väpnade konflikten i Syrien 2012 hade i samband med detta deltagit i rättsstridiga avrättningar och kränkande behandling av döda personer. Handlandet hade också filmats och spridits via Facebook. Personen dömdes för grovt folkrättsbrott (enligt den tidigare gällande lagstiftningen) (Svea hovrätt 2017-05-31 i mål nr B 2259-17).

Finansieringslagen

Finansieringslagen avser finansiering av ”särskilt allvarlig brottslighet”. I dess andra paragraf görs en uppräkning av vilka brott som åsyftas. Där nämns bland annat en rad allvarliga brott såsom mord, dråp, grov misshandel, synnerligen grov misshandel, människorov, olaga frihetsberövande, grovt olaga tvång, mordbrand, grov mordbrand, allmänfarlig ödeläggelse, sabotage och spridande av gift eller smitta, om syftet med gärningen är att injaga skräck i en befolkning eller en befolkningsgrupp eller att förmå en regering eller en internationell organisation att vidta eller att avstå från att vidta en åtgärd. I uppräkningen anges också att finansieringslagen omfattar finansiering av brott mot terroristbrottslagen och brott mot vissa internationella konventioner.

Rekryteringslagen

Rekryteringslagen innebär förbud mot att offentligt uppmana till, rekrytera eller utbilda för ”särskilt allvarlig brottslighet”. De brott som avses är desamma som enligt finansieringslagen, med tillägget att rekryteringslagens särskilt allvarliga brottslighet även innefattar brott mot finansieringslagen. Det straffbara området enligt rekryteringslagen har utvidgats, eftersom det även har införts ett förbud mot att ta del av utbildning för att begå eller medverka till särskilt allvarlig brottslighet, och ett förbud mot att resa eller påbörja en resa till ett annat land för att begå sådana brott.

Exempel:

En dom kan illustrera tillämpningen av lagen. En man som rest från Sverige till Turkiet med avsikt att fortsätta till Syrien greps och åtalades för att ha rest till utlandet i strid med reseförbudet i rekryteringslagen. Den misstänkte hävdade att hans avsikt med resan var att hjälpa barn i flyktingläger. Åklagaren kunde inte bevisa att avsikten med resan var att begå terrorbrott. Mannen friades (Svea hovrätt 2016-12-09 i mål nr B 6344-16).

Översyn av lagstiftningen

Regeringen lämnade den 28 februari 2019 en lagrådsremiss med förslag om att utvidga det straffbara området enligt rekryterings­lagen och finansieringslagen till att även omfatta deltagande i och visst samröre med terroristorganisationers verksamhet. Förslaget fick emellertid omfattande kritik av Lagrådet, bland annat för att förslaget ansågs kunna komma utgöra en otillåten begränsning av föreningsfriheten (yttrande den 20 mars 2019).

Sveriges straffrättsliga lagstiftning vad gäller terrorism har tillkommit i flera omgångar, vid skilda tillfällen, och har huvudsakligen tjänat till att genomföra olika internationella förpliktelser inom ramen för bl.a. FN, Europarådet och EU. Lagstiftningen uppfyller visserligen dessa åtaganden, men det kriminaliserade området är svårt att överblicka systematiskt, med flera olika lagar, med ingående definitioner av den brottslighet de omfattar och olika hänvisningar mellan dem. Under den tid lagarna varit i kraft har det också tillkommit flera internationella instrument, vilket har ökat komplexiteten. Den 9 februari 2017 tillsatte regeringen en särskild utredare för att göra en översyn av den straffrättsliga lagstiftningen mot terrorism. Syftet var att åstadkomma en ändamålsenlig, effektiv och överskådlig reglering, samlad i ett regelverk, som samtidigt är förenlig med ett väl fungerande skydd för grundläggande fri- och rättigheter. Utredningen som presenterades i november 2019 föreslår att nuvarande lagen om straff för terroristbrott, finansieringslagen samt rekryteringslagen ersätts av en ny terroristbrottslag. Denna är tänkt att samlat reglera bland annat terroristbrott, samröre med en terroristorganisation, terrorfinansiering, och resor i terrorismsyfte (SOU 2019:49).

Finansieringslagen

Till fängelse i högst två år döms den som samlar in, tillhandahåller eller tar emot pengar eller annan egendom i syfte att egendomen ska användas eller med vetskap om att den är avsedd att användas

1. för att begå eller annars medverka till särskilt allvarlig brottslighet eller försök, förberedelse eller stämpling till sådan brottslighet, eller

2. av en person eller en sammanslutning av personer som begår särskilt allvarlig brottslighet eller gör sig skyldig till försök, förberedelse, stämpling eller medverkan till sådan brottslighet.

3 § Finansieringslagen

Sidan senast uppdaterad: 2020-03-30