Mänskliga rättigheter

En utgångspunkt i allt arbete mot våldsbejakande extremism och terrorism är att myndigheter aktivt ska främja och värna mänskliga rättigheter. Mänskliga rättigheter är, förutom en del av svensk rätt, också en del av folkrätten. Folkrätten består av mellanstatliga överenskommelser och internationell sedvanerätt.

På internationell nivå framhålls vikten av mänskliga rättigheter exempelvis i FN:s allmänna förklaring från 1948. Den innefattar bland annat rätten till liv, frihet och personlig säkerhet; förbud mot slaveri och tortyr; likhet inför lagen; rätt till en rättvis rättsprocess; förbud mot godtyckligt frihetsberövande; rätt till privatliv; asylrätt; rätt att ingå äktenskap; rätt till nationalitet; äganderätt; tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet; yttrandefrihet och föreningsrätt. Svensk rätt ska tolkas så att den inte strider mot folkrättsliga åtaganden.

På europeisk nivå framgår mänskliga rättigheter av bland annat Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen) och EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna. Europakonventionen har inkorporerats i svensk rätt, så att domstolar och andra myndigheter ska tillämpa konventionen som svensk lag. Dessutom har det slagits fast i grundlag att inga lagar eller andra föreskrifter får införas i strid med Europakonventionen (2 kap. 19 § regeringsformen (RF)). Även EU:s stadga ska tillämpas av svenska myndigheter, och i princip ha företräde framför svensk lag.

Vad säger folkrätten om Islamiska staten (IS), IS-stridande och deras familjer?

Presentation av Ove Bring, Professor emeritus i folkrätt, Stockholms universitet och Försvarshögskolan. .

Högsta uttolkare av Europakonventionen är Europadomstolen i Strasbourg. Personer som anser sig har fått sina rättigheter kränkta kan klaga till denna domstol. Högsta uttolkare av EU-stadgan är EU-domstolen i Luxemburg. Enskilda personer kan begära att nationella domstolar frågar EU-domstolen om hur stadgan och annan EU-rätt ska tolkas.

Utöver det finns det också i svensk grundlag en katalog med grundläggande fri- och rättigheter, nämligen i 2 kap. RF. Även dessa ska svenska myndigheter givetvis respektera.

I den här podden samtalar Jonas Trolle, chef på CVE med Reena Devgun, kammaråklagare vid Åklagarmyndigheten om arbetet med att lagföra dem som begått brott mot krigets lagar och brott mot mänskligheten.

Svenska myndigheter måste alltså beakta rättighetsskydd i många regelverk på olika nivåer. Det kan också finnas nyansskillnader mellan innehållet i de olika regelverken. Överlag är det emellertid i princip samma rättigheter som skyddas, på i princip samma sätt, i de olika dokumenten.

Under denna rubrik görs hänvisningar främst till den svenska grundlagen, men liknande bestämmelser finns även i andra regelverk.

Särskilt aktuella vid arbetet mot våldsbejakande extremism är opinionsfriheterna, vilka delvis hänger samman med skyddet för den personliga integriteten. Det är emellertid också viktigt att hålla i minnet att flertalet rättigheter är möjliga att begränsa. Slutligen bör uppmärksammas att myndigheter har särskilt små möjligheter att agera i förhållande till yttranden som framförs i tryckta skrifter och vissa andra medietyper som omfattas av särskilt grundlagsskydd.

Axberger, H.-G. (2017). Yttrandefrihetsgrundlagarna. Tredje upplagan. Stockholm: Norstedts Juridik.

Bull, T. (1997). Mötes- och demonstrationsfriheten: en statsrättslig studie av mötes- och demonstrationsfrihetens innehåll och gränser i Sverige, Tyskland och USA. Uppsala: Iustus.

Bull, T. och Sterzel, F. (2015). Regeringsformen: en kommentar. Tredje upplagan. Lund: Studentlitteratur.

Danelius, H. (2015). Mänskliga rättigheter i europeisk praxis: en kommentar till Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna. Femte upplagan. Stockholm: Norstedts Juridik.

Eka, A., Hirschfeldt, J. m.fl. (2018). Regeringsformen: med kommentarer. Andra upplagan. Stockholm: Karnov Group.

Holmberg, E., Stjernquist, N. m.fl. (2012). Grundlagarna: regeringsformen, successionsordningen, riksdagsordningen. Tredje upplagan. Stockholm: Norstedts Juridik.

Strömberg, H. och Lundell, B. (2013). Grundlagsskyddad yttrandefrihet. Femtonde upplagan. Lund: Studentlitteratur.

Warnling-Nerep, W. och Bernitz, H. (2013). En orientering i tryckfrihet & yttrandefrihet. Femte upplagan. Stockholm: Jure.

Sidan senast uppdaterad: 2020-04-07