Offentlighets- och sekretesslagen

I svensk offentlig verksamhet gäller i första hand offentlighetsprincipen, det vill säga att i princip alla handlingar som finns hos myndigheterna är allmänna handlingar, och att uppgifter och allmänna handlingar ska lämnas ut vid förfrågan.

Regler om sekretess är undantag från denna princip, och får bara införas för att skydda de sju ändamål som räknas upp i 2 kap. 2 § TF. Bland dessa ändamål finns skyddet för enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden, intresset att förebygga eller beivra brott samt rikets säkerhet.

Lagstiftning om sekretess har samlats i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) (nedan OSL). Sekretess gäller inte bara i förhållande till enskilda, utan som huvudregel även i förhållande till andra myndigheter och även till andra verksamhetsgrenar inom samma myndighet (8 kap. 1–2 §§ OSL). Det innebär till exempel att sekretess gäller mellan nämnder inom en kommun.

Sekretessregler anger vanligtvis i vilken verksamhet sekretessen ska upprätthållas, vilken typ av uppgifter som ska hemlighållas, hur länge sekretessen ska gälla och sekretessens ”styrka”. En sekretessregel kan till exempel vara utformad så att sekretess gäller ”om det särskilt kan antas att den enskilde eller någon närstående lider skada eller men”. Det är då fråga om ett rakt skaderekvisit och en relativt svag sekretess, eftersom det är offentlighet som är huvudregel. Annars kan det stå att sekretess gäller ”om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon närstående till denne lider men”. Detta brukar kallas ett omvänt skaderekvisit, och innebär en presumtion för sekretess, och det är då en stark sekretess som gäller. Det finns även absolut sekretess, vilket är den starkaste formen. Då anges inget skaderekvisit alls, utan sekretess gäller undantagslöst.

I sekretessreglerna brukar även kunna utläsas för vem eller vad som några intressen behöver skyddas genom sekretess. Det kan till exempel vara ”den enskilde eller någon närstående” eller ”rikets säkerhet”. Detta kan få betydelse, eftersom sekretess som ska skydda en enskild person som huvudregel inte gäller i förhållande till personen själv. Om det är en enskilds intressen som ska skyddas av sekretess kan denne också lämna sitt samtycke till att uppgifterna lämnas ut till någon annan. Detta framgår av 10 kap. 1 § och 12 kap. 1 och 2 §§ OSL.

Ofta ska verksamheter inom kommun eller myndigheter beakta olika sekretessregler för de uppgifter om enskilda personer som är aktuella i arbetet mot våldsbejakande extremism. Det kan exempelvis röra sig om känsliga uppgifter i elevvården i skolan, uppgifter hos socialtjänsten eller uppgifter i psykiatrin inom hälso- och sjukvården. Offentlighets- och sekretesslagen kan i sådana fall innebära ett hinder för uppgiftsutbyte om specifika individer.

Sidan senast uppdaterad: 2020-04-01