CVE i Almedalen

Almedalen är en viktig plats för det demokratiska samtalet. Att tillsammans mötas för nya insikter, samtal och diskussioner ger en skjuts i arbetet framåt. CVE deltog i år för andra gången i Almedalsveckan. Vi har varit publik och stått på scen, genomfört möten sittandes i tält och på stående fot, på kullerstensgator och i skydd av regnponchos. Här är ett axplock från CVE:s deltaganden i Almedalsveckan 2019.


"Det finns för få utförare i det förebyggande arbetet mot våldsbejakande extremism"

Seminariet ”Vem gör vad rörande våldsbejakande extremism?” hölls av CVE i Almedalen den 3 juli 2019. CVE:s chef Jonas Trolle intervjuades av moderator Willy Silberstein.

 

Fotarbete och korta beslutsvägar

Att arbeta operativt är något Jonas Trolle har med sig från sina 24 år som polis, i arbetet mot bland annat grov organiserad brottslighet. Det är en tillgång i arbetet mot våldsbejakande extremism

— Det behövs korta beslutsvägar i en såhär allvarlig fråga, där den yttersta konsekvensen av våldsbejakande extremism är väldigt grova brott. Då behövs ett fotarbete.

Ett exempel på CVE:s operativa arbete var under moskéattacken i Nya Zeeland. I dagens digitaliserade landskap har avståndet minskat, och för att dämpa oro och spridningseffekter analyserade en av CVE:s medarbetare skyttens manifest. Detta för att få kunskap om de ideologiska kopplingarna, tankegods och motiv.

 

Motverka inträde och underlätta utträde

CVE ska, tillsammans med andra myndigheter, kommuner, civilsamhälle och trossamfund jobba mot inträde och underlätta utträde i våldsbejakande extremistmiljöer. Centret ska också producera relevant kunskap för yrkesverksamma och genom nätverk sammankoppla relevanta aktörer. Det är huvudsakligen mot tre typer av våldsbejakande extremistiska miljöer som CVE arbetar: vit makt miljöer, våldsbejakande islamistisk extrema miljöer och autonoma miljöer.
Det finns tecken på att våldsamma djurrättsaktivister har ökat sina aktioner, säger Jonas Trolle. Anställda på landets slakterier tvingas utså hot och hat, vilket i vissa fall kan leda till att folk inte vågar gå till sitt arbete.

 

Arbeta med den lagstiftning och de strukturer som finns

CVE hanterar inte individärenden utan jobbar med stöd till yrkesverksamma. Att sammankoppla nationella aktörer med praktiker och utövare är också ett ansvarsområde för CVE. Det handlar mycket om att identifiera och använda de strukturer som redan finns.

— Med full respekt för att myndigheter har ett komplext uppdrag att förhålla sig till, och sedan kommer det här som ännu en problembild som man måste hantera. Men vi menar att vi till stor del ska arbeta i de strukturer som finns.

 

Till exempel finns i socialtjänst kunskap om ett ge stöd till människor med trauma. Men till det behövs extra kunskap om våldsbejakande extremism. Och här kommer CVE in. Tillgången till specialkunskap kan alltid bli bättre, och mycket är oprövad mark.

Det finns betydligt bättre förutsättningar än tidigare att hindra människor från att ansluta sig till terrororganisationer. Till stor del kan individer som kommer tillbaka åtalas för brott mot krigets lagar och brott mot mänskligheten. Att de brotten aldrig blir preskriberade är en viktig signal. Polismyndigheten måste prioritera detta, med respekt för att det är svårt att prioritera. Vi pratar om myndigheter med stora komplexa uppdrag. Men här finns absolut möjlighet att göra något, säger Jonas Trolle.

 

Yttersta linjen har brist på utförare

Under våren har CVE varit ute i många kommuner där det finns ett enormt intresse och engagemang. Men utförarna är på många ställen försvinnande få. Det problemet syns även i det brottsförebyggande arbetet och i det sociala arbetet. Om samhället haft fler utförare, hade vi kunnat förebygga den radikalisering vi sett? undrar moderator Willy Silberstein.

— Det är jag helt övertygad om. Man kan inte montera ner och sedan tro att allt ska fungera ändå. Det gäller fritidsverksamhet, skolor, lokalpolis, hälso-sjukvård – områden där människor jobbar med människor, säger Jonas Trolle.

 

Hot, hat och demokrati

Samtalsklimatet i våldsbejakande extrema grupperingar är hätska. Individer med kapacitet och avsikt utgör inte en stor samling människor men skrämmer oerhört. Hur ska man då bemöta individer som bär på den här typen av sympatier?

Diskussion och dialog är bättre än totalt trycka frågan ifrån oss. Man kan ha ett bra samtal utan att dela den varandras åsikter. Ett samtal skapar inkludering. Det är viktigt med respekten för människors rätt att ha en åsikt, utöva religion och genomföra möten. Det är fina värden. Det är viktigt att med CVE:s uppdrag vara medveten om skärningspunkten mellan utövande av fri- och rättigheter, och det börjar handla om våldsbejakande extremism.

 

Nedslag i vad CVE gjort under året som gått

CVE har etablerats som aktör och nav för andra aktörer. Vi har arbetat intensivt med att komma ut till kommuner med stora problem och jobbar med deras lägesbilder. Vi har anställda med olika kompetenser som vi drar på, och som har med sig praktik från olika områden. Vi försöker vara nyanserade i vårt arbete och använda oss av en retorik som inte är för aggressiv. Vi har en pågående kunskapsproduktion och samverkar med skolaktörer.

 

Se seminariet i sin helhet nedan.


"Det vi säger har betydelse"

Seminariet "När tonläget höjs riskerar det extrema att normaliseras" hölls av Center mot våldsbejakande extremism den 3 juli 2019 i Almedalen. Medverkande: Jenny Yourstone, doktor och forskningsledare, CVE Marie Gustavson Sendén, docent och språkforskare, Södertörns högskola Jonas Trolle, chef, CVE Magnus Ranstorp, docent och terrorismforskare, CATS, Försvarshögskolan Ahn-Za Hagström, senior analytiker, Säkerhetspolisen Jan Scherman, journalist och debattör Willy Silberstein, moderator.

 

I våras varnade Säkerhetspolisen i sin årsbok för ett ökat tonläge i samhällsdebatten. CVE vill med det här seminariet belysa socialpsykologiska aspekter på höjt tonläge och hur språkbruket påverkas av det.

Psykologisk forskning visar att språket reflekterar och påverkar hur vi tänker om oss själva, andra och den omgivning vi befinner oss i. Språket kan påverka vad vi lägger märke till och leda tanken i olika riktningar, och i förlängningen alltså påverka hur vi beter oss mot andra.

 

Analys av riksdagsdebatten den 12 mars 2019

En innehållsanalys har gjorts utifrån riksdagsdebatten den 12 mars i år, angående det som benämns som återvändarfrågan. Ur denna debatt kan man plockat ut ett antal begrepp.

Ett av dem är ”IS-krigare”. Begreppet fokuserar på vem en person är och vilken grupp den tillhör. Etiketter som fokuserar på grupptillhörighet kan öka stereotypisering och leda till mer begränsande och förenklade tankegångar om människor. En sådan begränsande effekt är att personens handlingar oftare förklaras av vem personen är än den situation en person befinner sig i. Den kan inte förändras lika lätt utan personen kommer alltid att vara en ”IS-krigare” oavsett tid och kontext. Det minskar förmågan att se den omgärdande situationens betydelse. Benämningen ”en person som krigar för Islamiska staten” betyder samma sak, men sätter större fokus på handlingarna och är mer nyanserat.

 

In- och ut-grupper

Ett annat begrepp som lyfts upp är att benämningen ”så kallade svenskar” aktiverar in-gruppen svenskar där en ”så kallad svensk” inte är en riktig svensk. Det här är en av de enklaste manipulationer som kan göras – att dela in människor i grupper. Det krävs ytterst lite för att skapa en in-grupp. Så fort vi har en in-grupp har vi samtidigt en ut-grupp. När vi identifierat in-gruppen har vi ökat vårt avstånd till andra grupper.

Det blir tydligt i uttryck som: ”vi svenskar”, ”våra gator”, ”vårt sätt att leva” och så vidare. Polariseringen som uppstår genom att placera människor på avstånd i in- och ut-grupper är att vi får svårare som människor att se och förstå skillnader och likheter mellan människor i olika grupper.

 

Uttrycket ”bomber som går fritt på gator” användes också i riksdagsdebatten för att beskriva återvändare. Att på detta sätt omdefiniera och avhumanisera en individ, att degradera till ett djur eller känslolöst föremål gör att vi lättare slipper känna empati för personen eller personerna. Individen är inte bara känslolös utan även tickande och utgör ett överhängande hot som vi måste skydda oss ifrån och hålla ett rejält avstånd till. Vi kan till och med tillgripa våld utan att känna större skuld.

 

Mediers och experters påverkan på tonläget

Detta är exempel på vad som kan ingå i negativ spiral. Om in-gruppen höjer tonläget riskerar det att öka på polarisering som i sin tur påverkar ut-gruppen som måste höja tonläget ytterligare, och så fortgår en negativ spiral.

Andra viktiga aktörer är förstås medier och experter. Viktigt att komma ihåg är att extrema grupper vill bli synliggjorda och förknippade med styrka och handlingskraft. Mediala beskrivningar av dessa grupper påverkar allmänhetens uppfattning om dem. Att göra dramatiska rapporteringar, eller att tidigt spekulera i vem eller vilka som ligger bakom en handling påverkar också denna uppfattning. Även fokus på huvudpersoner i en grupp kan bidra till att skapa ett kändisskap, kan också förstärka identiteten hos de här grupperna. Det har visat sig fungera attraherande för de som överväger att ansluta sig. Studier tyder på att mer fokus bör vara på att rapportera om offer, men även då ska man vara försiktig för att inte höja tonläget, använda dramatiska bilder eller blåsa upp antalet drabbade eller skadade.

 

Det vi säger har betydelse. Genom att höja tonläget riskerar vi normalisera det extrema, putta ut och tvinga extremister att ta till mer extrema åtgärder för att synas och höras.

Vi behöver skapa en medvetenhet om vad man säger och hur man uttrycker sig. Vi behöver bli påminda om detta. Det är lätt att tänka att det finns skarpa och tydliga ord som vi fattar är dåliga, men det finns också subtila sätt att uttrycka sig, där vi kan bli påverkade. Vi bör undvika att tala i etiketter.

 

Se seminariet i sin helhet nedan.

"IS krigare och gängmedlem, made in Sweden – hur kan vi i så fall vända trenden?" Offentliga Affärer

CVE:s seniora rådgivare Robert Kindroth deltog under Almedalsveckan i ett seminarium arrangerat av Offentliga Affärer. Rubriken för seminariet var IS krigare och gängmedlem, made in Sweden – hur kan vi i så fall vända trenden? (Klicka på länken för att komma till inspelning av seminariet).

 

En livskraftig demokrati

Almedalen som mötesplats är en symbol för en livskraftig demokrati. En återkommande diskussion under veckan har kretsat kring en våldsbejakande organisation inom vit makt-miljön och huruvida organisationen ska få tillstånd att demonstrera i Almedalen. Robert Kindroth menar att åsikter inte är olagliga men att handlingar kan vara det. CVE är inte mot radikala åsikter utan arbetar för att individer och organisationer ska välja demokratiska tillvägagångsätt för att driva sina frågor och inte agera odemokratiskt och våldsbejakande.

Yttrandefriheten och demonstrationsfriheten är starka i Sverige och dem ska vi värna. Det vinner samhället på i längden. Den enkla vägen vore att förbjuda vissa organisationer från att demonstrera, men vill vi ha en polis som bestämmer det? Däremot ska vi som står upp för demokratiska värderingar och framförallt rättsvårdande myndigheter vara slagkraftiga när åsikter övergår till olagliga handlingar. Polisen behöver ta ansvar och prioritera dessa frågor.

— Demokrati kostar och är vi rädda om den måste det få kosta pengar, säger Robert Kindroth.

Kommunernas roll och ansvar

Kommunerna har ibland fått tilldelat ett ansvar i det förebyggande arbetet mot våldsbejakande extremism som de inte har. I till exempel ”återvändar-frågan” har kommunerna en ganska liten roll. Där har istället rättsvårdande myndigheter, Polisen, Säkerhetspolisen och Åklagarmyndigheten ett väldigt stort ansvar. Kommunen roll inbegriper bland annat att genom skolan arbeta demokratistärkande. Socialtjänst inom kommunerna har också en skyldighet att erbjuda stöd till individer som efterfrågar det, och att utreda orosanmälningar på barn.

CVE stöttar kommunerna med att i första hand göra en lokal lägesbild för att bättre kunna upptäcka förekomst av våldsbejakande extremism och hur den uttrycker sig i lokalsamhället. I ett senare skede kan en handlingsplan göras. Robert Kindroth påpekar att det ute i kommunerna ofta finns mycket kunskap som inte tas tillvara idag. En del positiva saker som händer i landet kommer heller inte fram i medierapporteringen. Många bra saker görs idag och kommer göras framöver. CVE:s mål är att de våldsbejakande extremisterna som går på våra gator idag ska bli färre.

Näringslivet som en förebyggande aktör

Under Almedalsveckan har CVE pratat mycket om rollfördelning - vem gör vad i det förebyggande arbetet mot våldsbejakande extremism? En aktör som kanske inte har fått lika mycket uppmärksamhet tidigare är näringslivet.

— Här finns en outnyttjad resurs menar Robert Kindroth, och han märker av att det finns ett intresse från stora företag att vara med och engagera sig och arbeta för demokratin.
En annan fråga som uppkommer i diskussioner med aktörer från näringslivet är hur företag ska förhålla sig till att ha anställda som inte delar värdegrund med företaget och som på sin fritid deltar i våldsbejakande aktiviteter. Här har diskussionen inletts men kommer att fortsätta framöver i olika sammanhang.

Nya trender och utmaningar

CVE arbetar i huvudsak mot tre våldsbejakande miljöer som Säkerhetspolisen har definierat. Detta är den autonoma miljön, vit makt-miljön och den våldsbejakande islamistiska miljön. Enligt Robert Kindroth är det ibland en enskild fråga eller miljö som får huvudfokus i Sverige och allt medialt utrymme. CVE tillsammans med andra aktörer arbetar för att förebygga ideologiskt motiverad brottslighet och terrorism inom flera olika våldsbejakande extremistmiljöer samtidigt. Miljöerna kan också påverka varandra i en negativ riktning, och därför kan man inte bara arbeta mot en miljö åt gången. Två rörelser som kan komma att växa sig större framöver är de militanta delarna av djurrätts- och miljörörelsen. Här har CVE och andra samhällsaktörer möjlighet att i ett tidigt skede arbeta för att demokratiska och lagliga metoder ska användas.

”Vad ska kommunerna göra när IS-återvändarna kommer?” Dagens Samhälle

CVE:s chef Jonas Trolle intervjuades under Almedalsveckan av Dagens Samhälle. Temat för intervjun var Vad ska kommunerna göra när IS-återvändarna kommer? (Klicka på länken för att komma till inspelning av seminariet).

 

 

Vad har CVE åstadkommit?

CVE:s uppgift är att etablera sig som ett nav i frågor som rör förebyggande av våldsbejakande extremism. CVE arbetar tillsammans med andra myndigheter, kommuner, och civilsamhället. Centret arbetar på strategisk nivå med att stötta praktiker, och har sedan starten genomfört ett stort antal kommunbesök.

Under våren arrangerade centret en konferens för ett drygt 40-tal kommuner som har eller kan komma att ta emot återvändare. Där samlades myndigheter och civilsamhället för att förmedla kunskap och en gemensam lägesbild till kommunerna och klargöra vem som gör vad. CVE har också under våren samlat aktörer från hälso-sjukvård tillsammans med barnrättsorganisationer för att särskilt lyfta frågan om barn som återvänder och deras behov av stöd.

På frågan om Sverige ligger efter i arbetet svarar Jonas Trolle att vi ligger i bra fas nu, även om självklart mer kunde ha gjorts tidigare och att vi alltid kan bli ännu bättre på det vi gör.

— Fler aktörer kan göra mer för att förebygga våldsbejakande extremism.

 

Ska varje kommun ha beredskap?

Kommunerna ska och kan inte lösa allt, och har ibland fått oförtjänt mycket kritik, säger Jonas Trolle. Kommunerna ska följa kommunallagen, socialtjänstlagen och annan lagstiftning som reglerar kommunernas verksamhet. CVE:s uppgift är att stötta de kommuner som är i behov av stöd, och fungera som ett bollplank och kunskapsbank. CVE kan hjälpa till genom att sprida goda exempel på hur andra kommuner arbetar och föra samman kommuner med liknande problembild. De myndigheter som har ett ansvar för frågan måste också ta det.

— Av de barn som återvänder är det viktigt att de får de stöd som de har behov av. Det kan även omfatta omhändertagande av barn. Det får inte bli en sekundär radikalisering hos barnen, säger Jonas Trolle.

Varför reste så många iväg och anslöt sig till Islamiska staten (IS)?

För att undvika att något liknande händer igen behöver vi undersöka och förstå mekanismerna som ligger bakom att flera hundra personer från Sverige för att ansluta sig till en terrororganisation. Flertalet personer var över 25 år och det var således inte bara ungdomar utan många vuxna som reste. En förklaring, menar Jonas Trolle, kan vara att de som har rest upplevde ett utanförskap eller levde i ett faktiskt utanförskap där personen inte känner att den tillhör samhället. Uppfattningen är att ”samhället skiter i mig” och att ”jag skiter i samhället”. Samtidigt har personen fått ta del av en berättelse om någonting större och bättre, där någon utomstående erbjuder en lösning på individens problem och upplevda kris. Detta kan upplevas som lockande, säger Jonas Trolle.

Brottsutredning och lagföring är centralt

Om eller när en person återvänder hem till Sverige från att tidigare ha tillhört en våldsbejakande islamistisk gruppering i Syrien och Irak är det mycket viktigt att utreda misstankar om brott. En del utredningar kommer att ta långt tid att genomföra, men vissa typer av brott preskriberas aldrig. Kriget i Syrien och Irak är också väldokumenterat, vilket underlättar insamling av bevismaterial. Jonas Trolle menar att det från samhällets sida bör finnas en tydlighet om att de som har rest iväg och kan misstänkas för att ha gjort sig skyldiga till brott ska utredas grundligt.

Initialt är det Säkerhetspolisen som gör en bedömning och utreder möjlighet att lagföra personen för terrorbrott. Är inte det möjligt är det centralt att Polismyndigheten undersöker förutsättningarna att använda sig av krigsbrottslagstiftningen. Samtidigt ska rättsstatens principer värnas, och individers fri-och rättigheter säkerställas. Efter att personer antingen utretts och avskrivits från misstankar eller efter eventuellt avtjänat fängelsestraff bör myndigheter och civilsamhället stötta de individer som vill lämna den våldsbejakande miljön.

Almedalen som demokratisk arena

Almedalen handlar om bevarandet av vår demokrati, det är fantastiskt och något som är unikt i hela världen. Under den här veckan genomförs drygt 3700 arrangemang och 500 tillståndsgivna allmänna sammankomster. CVE vill bidra till att hålla debatten levande, bjuda in till, ta initiativ och lyfta frågor som på ett eller annat sätt berör vår demokrati och det demokratiska samhället. Ju fler röster som hörs, ju fler som gör mer, desto bättre.

— Det är i den här foran vi ska vara i och känna ett stöd i varandra, avslutar Jonas Trolle.

Sidan senast uppdaterad: 2019-09-03