Menu

Rapport om den autonoma miljön

2020-08-26

Center mot våldsbejakande extremism (CVE) presenterar en övergripande sammanställning av forskning och kunskap om den autonoma miljön. Skriften beskriver rörelsens idémässiga grund, aktiviteter och organisering.


illustration av person vid dator och personer som marscherar med fanor

Det som utmärker den autonoma miljön från andra vänsterrörelser och -miljöer är idén att samhället inte kan förändras med parlamentariska metoder och att brottslighet därmed är både legitimt och nödvändigt. Den autonoma miljön kan inte tillskrivas någon enhetlig ideologi utan bör betraktas som ett samlingsbegrepp för olika utomparlamentariska grupperingar, nätverk och individer som främst präglas av anarkistiska föreställningar.

Det slutliga målet för den autonoma miljön är ett klasslöst samhälle, utan auktoritärt styre. Vissa aktörer menar att detta enbart kan uppnås genom revolution. Det betraktas dock vanligen som en uppmaning att revoltera i vardagen, med de medel som står till förfogande.

En av de mest centrala frågorna inom den autonoma miljön utgörs av den antifascistiska och antirasistiska kampen, men även antikapitalism, antihomofobi, antisexism, antiglobalisering, EU-motstånd, djurrätts- och miljöfrågor har varit vanligt förekommande frågor. Miljön fokuserar sin kamp mot olika organisationer, grupperingar eller individer som uppfattas vara fascistiska eller upprätthålla fascistiska strukturer i samhället.

I en registerstudie från 2018 som bygger på data från Säkerhetspolisen och Polismyndigheten, bedömdes runt 200 individer tillhöra den autonoma miljön, men mörkertalet är sannolikt stort. Män dominerar miljön och flest antal ideologiskt motiverade brott begås i 20-årsåldern. Verksamheten inom miljön handlar i mindre utsträckning om grova våldsbrott utan mer om systematisk våldsanvändning, hot och trakasserier för att avskaffa eller ändra det demokratiska statsskicket.


Sidan senast uppdaterad: 2020-08-26